Skrivet av Wilhelm Dillenz under en promenad som han och Alvin Lundström gjorde,– dels i terrängen – dels i minnet år 2004. Wilhelm, tidigare produktionschef på Medika var då 87 år och Alvin, förgrundsgestalt inom idrotten samt byggmästare 92 år. De var båda under många år aktiva hemvärnsmän.
Från vänster: Östen Andersson, Gunnar Zander, Åke Jönsson, Alvin Lundström, Torsten Lindahl, Wilhelm Dillenz, Erik »Skytten« Karlsson, Kurt Palmkvist och Håkan Samevik.
”I mitten av 1800-talet fanns på den plats där Tyringe nu ligger endast några spridda gårdar Tyringegården, Norregård, Tyringemölla, Kollingegården, Vedhyggegården och Tvärskog med tillhörande lantbruk. Dessutom fanns Gästgivaregården som säkert bidrog till Tyringes senare utveckling. Till detta kom säkerligen också att en stor landsväg och sedermera också järnvägen gick förbi orten. Men det behövdes mera. I slutet av århundradet kom August Bergman, en fabrikör från Hälsingborg hit, han hade för sin sviktande hälsa skull ordinerats av sin läkare att vistas i hälsosam natur och vila upp sig. Tydligtvis trivdes han mycket bra här och köpte Tyringemölla. Han beslöt efter en tid att uppföra en badanstalt (att bada var på mode då) men han hade överskattat sina tillgånger och sålde den halvfärdiga byggnaden till Dr. Otto Reimers som fortsatte och utvecklade komplexet till ett utmärkt rekreationscentrum. Detta var början till Tyringes utveckling till kurort.
Tyringemölla.
August Bergman bjöd hit sina arbetskamrater från Hälsingborg Carl E. Björk och Nils Andersson därför att han ansåg att Tyringe skulle vara en lämplig plats för en industri, det fanns vattenkraft och goda förbindelser. Den 23 september 1896 grundades således Skandinaviska Verktygsfabriken AB. Det blev början till Tyringes utveckling till industriort.
Den tilltagande befolkningsmängden (både industrier som sanatorier som växte upp krävde arbetskraft). gjorde att samhället växte och det i sin tur behövde affärer och service och så blev Tyringe också en centralort för handel, hantverk och serviceyrken.
Låt oss nu göra en rundvandring i samhället och titta på hus och byggnader som fanns och ännu finns. Det är helt naturligt att byggandet till att börja med koncentrerades kring den gamla landsvägen som gick där nu Gästgivaregatan, Torupsvägen, Järnvägsgatan och Finjavägen ligger. Första intressanta anhalt gör vi vid Gästgivaregården, som delvis fortfarande är kvar, även om gästgiveriet har upphört för mycket länge sedan. Där omkring låg den äldsta bebyggelsen. Först när järnvägsstationen kom till blev området däromkring byns centrum.
Sen korsar vi 21-tan som på den tiden inte ens var påtänkt och stöter snart på en vacker allé åt vänster upp till Tyringegården på vars marker vi nu befinner oss. Byggnaden liknar en stor herrgård. Den såldes så småningom till Lunds Stift som använde den som vilohem för kyrkans präster. När verksamheten lades ner lämnades fastigheten vind för våg och höll på att förfalla, det var t.o.m. tal om att riva den. Den köptes dock av en privatperson, som håller på att renovera den. De tillhörande jordområden styckades till tomter och den öster om Torupsvägen liggande delen såldes till Verktygsfabriken som i sin tur sålde tomterna billigt till sina arbetare på villkor att de skulle bosätta sig där (och på så vis stanna i företaget) och för att förhindra spekulation förbjöds vidareförsäljning. En del av arbetarna ångrade sig sedan eftersom de blev låsta vid området och därför kallades området i folkmun som ”Ångermanland”. På motsatta sidan av Torupsvägen byggde ”finare” folk sina villor t.ex. Disponent Åke Eskilsson (Eskilssons Stansfabrik), Disponent Sven Carlssson (Lantmannaaffären) och Intendent Ragnar Björk (Verktygsfabriken).
Mitt emot finns Kommunalhuset som dock är av yngre datum. Det byggdes när Tyringe var egen kommun och rymde förutom kommunalkontor och polisstation också brandstationen, det enda som används fortfarande för sitt ursprungliga ändamål. Senare hade även pastorsexpeditionen sina lokaler där. Numera ägs fastigheten av Tyringekonsulten. Sessionssalen pryds av en jättestor och vacker väggmålning.
På vår fortsatta vandring korsar vi nu järnvägen, men innan vi fortsätter Järnvägsgatan österut gör vi en avstickare till höger och kommer fram till Skandinaviska Verktygsfabriken, den äldsta industrin i Tyringe. Som ovan nämnts startades fabriken 1896 av August Bergman som tillsammans med Carl E. Björk (hans villa befinner sig snett emot fabriken) och Nils Andersson gjorde den till Sveriges första företag i verktygsbranschen, tidigare hade allt verktyg importarts.. Så småningom efter August Bergman hade dött lämnade hans son Petrus Verktygsfabriken och skapade ett eget företag ”Bergmans Chuckfabrik”) som ligger strax norr om järnvägen. Den övergick så småningom i SKF´s ägo. Medan Verktygsfabriken specialiserade sig på skärande verktyg skapades ett dotterföretag Skandinaviska Chuckfabriken, dessa båda chuckfabriker var länge de enda tillverkare av chuckar i Skandinavien. Dessa båda företag blev i högsta grad orsak att Tyringe utvecklade sig till ett industrisamhälle, de utbildade duktiga yrkesmän, som i sin tur skapade större och mindre industrier. och här kan nämnas Sven Nilsson och Rune Paulson som från en minimal början i en f.d. missionslokal vid verktygsdammarna, där maskinerna stod så tätt att man fick krypa under dem för att komma förbi, skapade en industri som numera är Tyringes största: Svepartverktyg.
Men låt oss nu återvända till Järnvägsgatan. Vi stöter då på ett stort och vackert hus, som från sin början hette Villa Nybo. Den uppfördes av en rik handlare Anton Nilsson omkring förra sekelskiftet. Den övergick så småningom i kommunens ägo och blev ålderdomshem tills Hemgården kom till under 1940-talet. Därefter köptes Huset av kyrkan och blev prästgård. Kyrkoherden som dittills hade bott i Finja ville flytta till tätorten och enligt då gällande lag var det kyrkans uppgift att tillhandahålla prästgård. När kyrkoherde Tykesson gick i pension hade denna lag upphört att gälla och eftersom den nye kyrkoherden inte ville bo där omvandlades huset till ”Kyrkans Hus” där pastorsexpeditionen, tjänsterum och sammanträdeslokal inrymdes. Nyligen såldes huset till en privatperson.
Nästa fastighet på vår vandring är ”Guldsmedshuset”, så kallat därför att guldsmed Andersson hade sin affär där. Dessutom fanns Finja Sockens Sparbank, sjukkassan och biblioteket där. Numera finns dock bara lägenheter i huset. Nästa hus, hörnhuset mot Sanatorievägen ägdes av barberaren Isidor Nilsson och förutom hans frisersalong rymde huset även Goos färghandel och Posten hade sina lokaler där. Mitt emot på andra sidan Järnvägsgatan hade fotografen Linné sin kiosk, den är försvunnen sedan mycket länge och endast de äldsta tyringebor minns den.
Låt oss nu ta en titt på Sanatorievägen i vars slut den av August Bergman påbörjade och av Dr. Otto Reimer färdigställda Kuranstalten ligger. Liksom Verktygsfabriken hade ynglat av sig till många småföretag kom i Kuranstaltens följd en rad hotell och pensionat i samma område: Breidablick, Solhem och lite längre nerför backen Hotell Tyringe som tidvis fungerade som Tyringes BB. Till att börja med var gatan en slingrande grusväg utan bebyggelse men under årens lopp rätades den och fastigheter byggdes längs den. Först träffar vi på Fristedts manufakturaffär (numera ”Monikas hus”)och i samma hus hade Skånska Banken sina lokaler. På motsatta sidan av gatan fanns telefon- och telegrafstationen som förestods av fru Astrid Elander. På den plats där Tyringe Möbler nu ligger fanns ett litet hus som ägdes av urmakare Barton, ett original vars valspråk tycktes vara: ”Vad du inte gör i dag, kan du göra i morgon eller nästa dag eller nästa vecka eller…..” Tyringe hade enda fram till 1920-talet ingen egen kyrka, församlingskyrkan låg i Finja men nu hade samhället blivit så stor att man beslöt att bygga en egen och den passerar vi när vi går längs Sanatorievägen. och återvänder till Järnvägsgatan.
På vägen bort mot torget passerar vi en lång rad affärer, som utan undantag har försvunnit. Där fanns en pappershandel, Dindi Linnés mjölkaffär, Central Kafé och Konditori, Järnvägshotellet med tillhörande restaurang, och i östra delen Larsson & Karlssons herrekiperingsaffär, Conrad Pålssons ekiperings- och skoaffär och
Frans Pålssons speceriaffär. Sen kommer vi till Fribergs Åkeri som bedrevs till ganska långt fram i tiden med häst och vagn, senare tillkom även taxirörelse. Det var en till Järnvägsgatan öppen trelängad gård… Den sista biten till torget utgjordes av Oskar Larmes tyg- och sybehörsaffär och på hörnet mot torget Kaffé Hörnan som hade sommartid en uteservering i järnvägsparken.
Vi går nu runt torget och där låg Bernt Gunnarssons tidnings- och tobakskiosk. På södra sidan av torget låg Klara Kourtz kaffeaffär och i fastigheten bredvid hade Edla Björk tyg- och sybehörsaffär och under affären i källaren hade Fredrik Hertzman sin fiskaffär. På östra sidan av detta hus fanns Henrik Perssons diverseaffär. Tvärs över, vad som i dag är Torggatan låg Joel Nilssons smidesverkstad. I fastigheten på östra sidan torget hade Konsum sin affär. Hörnhuset mot järnvägsgatan hette Villa Sif och inrymde Eskilstunabodens järnaffär. och där bredvid Alma Perssons garnaffär. På ovanvåningen fanns en matservering. Nästa fastighet ägdes av Levi Bengtsson och i porten mellan dessa hus fanns skomakare ”Johan i Porten” I fastigheten fanns Nisse Jönssons grönsaksaffär, pappershandel och Wiberg frisersalong. På andra sidan gatan hittar vi Rosendahls körskola och Liljebergs cykelaffär.
På den östra sidan av samhället fanns också en hel gamla och intressanta byggnader och affärer som bör nämnas. På hörnet av Järnvägsgatan och Lantmannagatan hade Hjalmar Nilsson sin speceri- och hushållsaffär och på andra sidan järnvägen var Lantmannaaffären där allt från spik till utsäde och kol såldes. Längre ner i Järnvägsgatan låg Herger & Håkanssons lanthandel och i det som i dag är Missionssalen fanns Tyringes första biograf och mitt emot Oskar Perssons bageri och konditori som egendomligt nog ser i dag ut som den tidigare var. Trots att kafféet är stängt sedan mycket lång tid tillbaka finna disk- och övrig butiksinredning kvar. På andra sidan gatan fanns Tvålhuset Resia. En bit upp för Malmövägen låg på vänstra sidan Småskolan på den plats där i dag läkarestationen finns.
Malmövägen tog slut vid Järnvägsgatan och där järnvägsbron är nu fanns en Bilverkstad. En av de äldsta byggnaderna, som nyligen har försvunnit, är den så kallade Arken där sedan Thuressons cykelaffär var. Därefter kommer Tyringe Kvarn som sedan blev Lokalföreningen. Längre ner fanns Svenska Leksaksfabriken och Tvärskogs Bryggeri och en bra bit längre ner Tvärskogs skola. På återvägen kommer vi förbi den plats där Tyringe Möbelfabrik låg. Där bredvid var Holmbergs bensinstation och i kiosken fanns Tyringes första taxistation. I hans fastighet fanns Kaffe City.
Den långa vandringen genom byn har gjort er och mig trötta och därför stannar vi här. Det vore minst lika mycket att berätta om den östra och norra delen av samhället, men det får anstå till ett annat tillfälle.”
Tillbaka till Anslagstavla >>> Tillbaka till Personligheter >>>
