Vid Tyringe Lantmannaförenings sammanträde den 29 mars 1899 diskuterades frågan, som det heter i protokollet, »få ett beslut huruvida intresse för anläggande av en stärkelsefabrik kan förefinnas och vilka åtgärder är att företaga« En kommitté på 3 personer utsågs för att inkomma med förslag och stadgar för en förening. Valda blevo lantbrukarna Bengt Eliasson Finja, Åke Eskilsson och N. A. Andersson, Tvärskog.
Redan den 25 april samma år beslutades vid sammanträde i Tvärskogs skola »att fabriksbyggnaden skulle uppföras i enlighet med föreliggande ritning, dock med villkor att slutsumman för densamma, däri inberäknat maskiner och allt vad till fabriken hörer icke till någon betydlighet må överstiga 12.000 kronor, vid äventyr att framställa förslaget om byggande av en mindre fabrik då skulle antagas«.
Vid sammanträdet den 25 maj samma år beslutades bland annat att för varje dagskörsel vid bygget skulle betalas 4:50 kronor eller högst 5 kronor för körsven och ett par dragare med 9 arbetstimmar per dag.
Den 16 sept 1899 valdes den första styrelsen bestående av Åke Eskilsson, Tvärskog, Bengt Eliasson, Finja, Gustaf Magnusson, Värgap, Jakob Nilsson, Mjölkalånga och N. A. Andersson i Tvärskog. Planer på att i samband med fabriken även bedriva kvarnrörelse kom icke till stånd.
Den 14 april 1900 hade föreningen sammanträde för att ta del av det första tillverkningsårets resultat, som visade att föreningens rörelse gått med förlust. Trots detta fortsatte rörelsen, men den 4 december brann fabriken ned, varvid såväl byggnad som maskiner och ett stort lager av potatismjöl förstördes. Fabriken återuppfördes och drevs till 1907, då den försåldes till N. A. Andersson och P. G Magnusson, Tvärskog, för 7,500 kronor. I samband härmed upplöstes föreningen.
Gustaf Rundberg förvärvade stärkelsefabriken i samband med köpet av Tvärskog gård 1917 och drev den till 1939 – då den ånyo förstördes genom eldsvåda.
Vid den tiden hade potatismjölpriset fastställts genom statsingripande och tillverkningsrätten reglerades genom licensförfarande.
En ny andelsförening bildades, som genom överenskommelse med fabrikens ägare Gustaf Rundberg övertog tillverkningsrätten och uppförde en ny fabrik å hemmanet Värgap. Denna fabrik var modernt utrustad och hade en tillverkningskapacitet av 40 säckar potatismjöl per dag. Arbetsstyrkan utgjordes av 4 man varav en heltidsanställd på 1940 – 50 talen.
Det färdiga potatismjölet levererades i tygsäckar. När Gustaf Rundberg var ägare till fabriken fick hustrun Alma och dottern Elin sitta och laga småhål i säckarna.
Det var givetvis värdefullt för lantbrukarna att ha avsättning för sin potatis och kunna leverera dem på nära håll. Victor Rundberg odlade mycket fabrikspotatis, en av sorterna var Puritan, till »stärkan«. Hade potatisen frusit i stacken kunde de inte användas till potatismjöl utan de lämnades till Hörlinge Bränneri – spritframställning dög de till!
Biprodukten vid potatismjölsberedning kallas pulpa och ser ut som ett löst potatismos. Detta tömdes i ett stort kar utanför fabriken och där kunde lantbrukarna hämta pulpa till djurfoder.
Det var 1941 som ett 50-tal bönder bildade Tvärskogs Stärkelsefabriksförening u.p.a. med Gustaf Rundberg som ordförande de första åren. Ordförandeklubban övertogs sen av Georg Johansson, Hörja, sekreterare var Viktor Mauritz, Lugnadal.
Evald Eriksson, Öraholma, ansvarade för produktionen i många år. Föreningen bytte 1950 namn till Tyringe Stärkelsefabriksförening u.p. a. eftersom den inte längre låg vid Tvärskogs gård.
Fabriken upphörde slutligen 1968 då föreningen likviderades och gick upp i Nöbbelövs Stärkelsefabriksförening.
Sammanställt av Birgit (Rundberg) Wehlin i december 2009.
En del text hämtad från J Sundberg, Finja genom tiderna.
Tillbaka till Anslagstavlan >>> Tillbaka till Övrig industri >>>
